Vill du vara en snöflinga?
Det här handlar inte om dig. Det gjorde det aldrig. Det har alltid, kommer alltid att handla om alla andra. Ingen snöflinga är viktig när vi ska göra snöänglar eller snögubbar. När vi har snöbollskrig så blir du ihopmosad med alla de andra, blir ett. Precis så funkar livet också, du blir ett med massan. Då kan det bli riktigt roliga snöbollskrig, aldrig annars.
“Hörrö, ta med din lillebror ut i snön och lek nu.” Pappan tittade knappt upp från tidningen när han delade ut ordern. Hon fick ta emot dem regelbundet vid det här laget, och visste också bättre än att käfta emot. Oftast. Hon lämnade nallen på sängen, bäddade ned honom ordentligt under täckt för att han skulle hålla värmen. Inann hon gick så berättade nallen om hemligheten om snöflingorna, att de inte betyder någonting. Snöflingor har en tendens att smälta sa han, och tillsammans smälter de långsammare. Hon fnissade och stängde dörren om sig. Lillebror hade redan börjat klä på sig när hon kom ned till hallen. Termobyxor, tjocka strumpor, kängor, vantar, mössa och såklart jackan. Hon hade kommit på att overallen var ett lifehack eftersom att det skapade ett plagg mindre att sätta på sig. Dessutom så satte hon på sig sina vantar innan overallen, så slapp hon krångla med vantarnas kanter där snön alltid tyckte lura sig in. Nallen visste inget om kalla snöflingor på handlederna tänkte hon, och gick ut genom dörren. Lillebror låg på marken och gjorde en snöängel.
Hon såg grannarnas ungar, en kille och en tjej precis i hennes och lillebrors ålder, ute på uppfarten. De skrek, stojade och stimmade alltid lite mer än henne och lillebror. Som att det var någonting att vara bättre på. Det blev tyst på grannarnas uppfart. Syskonparen tittade på varandra förundrat, som att det var utomdimensioningar som mötts för första gången. Och så började de bygga en mur vardera, som seden kräver. Snöbollskrig börjar alltid på samma sätt, murbyggandet. Vad inget av barnen visste var att vid belägringar var det sällan fienden som dödade flest. Det var hungern och paniken inom städerna. Den stängda muren skapade ett infekterat samhälle utan lag och ordning. De fortsatte bygga. Hon fick flertalet utbrott på lillebror eftersom att han glömde att lägga en stadig grund för muren. Den föll ett par gånger på hans sida innan han fick hjälp av henne. Infektionen hade börjat. Och så började snöbollarna hagla över dem. Stora, grusiga bollar av hårt kramad kramsnö. Hon och lillebror låg gömda bakom sin snömur och tittade på hur snöbollarna bit för bit gjorde muren mindre. Kramade snöbollar. Då började tiden lugna ned sig för henne, tills den gick så långsamt som hon ville att den alltid skulle göra. Allt rörde sig otroligt långsamt utom hon.
Snöflingorna föll. Hon hann se dem innan de träffade marken och blev ett med de andra flingorna. Iaktta varenda en. Se dem för de individer de var. Se dem bli en del av en stor, vidsträckt massa. Nallens ord ekade i hennes huvud. Deras taktik målades upp för hennes inre. Snöbollar skulle de behöva, så hon började krama. Best att bunkra lite innan tiden fick komma ikapp. Hon tittade på lillebror. Han såg ut som att det var ett riktigt krig som härjade över honom. Ansiktet ned i den kalla snön, händerna för huvudet bakom en mur. Allt för att skydda sig från att bli blöt. Hon fortsatte att krama.
Tiden kom tillbaka. Snöbollarnas förödelse fortsatte. Hon högg tag i sin lillebrors arm för att få lite uppmärksamhet mitt i kriget. Han tittade upp, röd om näsan. Hon förklarade att snöflingor inte egentligen finns innan de blir till snö på marken, och att de blir till i föreningen med andra snöflingor. Han såg förvirrad ut. I Hans värld betydde snöbollskrig något annat än djupa filosofiska utläggningar. Han fick ta del utav planen snabbt, och gick med på den. De satte igång. Hon reste sig med ett antal snöbollar i vänsterhanden och en i högern. Började kasta. Och kasta. Och kasta. Som att de aldrig tog slut. Grannarnas mur började ta ordentligt med stryk. Hon fortsatte. Skrek åt lillebror, att nu är det dags. Så kom dödsstöten. Hon visste att han skulle klara det. Snöbollen träffade perfekt på grannarnas hustak och orsakade en mindre lavin. Fienderna fick hela högen över sig, begravda i snö. Hon brydde sig inte om att se efter. Hon hade vunnit, de hade vunnit. Snöflingorna som blivit en massa. Under snöhögen låg två små barn och kvävdes. På andra sidan två snömurar gick två barn in till sina föräldrar triumferande. Fick varm choklad.
Så lärde hon sig att hon inte betyder någonting, om hon får göra det med andra som inte betyder något. Att hon aldrig någonsin vill vara en snöflinga, om det inte ligger en massa andra snöflingor på uppfarten som kan göra henne verklig. Riktig. Hon sov väldigt gott den natten.
