Varför finns det något snarare än inget?

Som ett barn i en leksaksbutik stod jag böcker upp över huvudet. Jag kände mig som bilbo när dvärgarna kommer på besök. Överväldigad, minst sagt.

För ett par år sedan så fick jag följa med på en resa till Irland. Min morfar, hans fru och deras kompisar med familj skulle åka och hälsa på kompisarnas dotter som var au pair i Cork, en stad på södra Irland. I den lilla staden hittade vi en bokhandel med bokhyllor från golv till tak längst varenda vägg. Caspian blev lyrisk.

Ut ur den bokhandeln kom jag, bland annat, med en bok som heter “Why is there something rather than nothing at all?”. Frågan tilltalade mig på ett väldigt djupt plan. Jag läste aldrig hela boken, den var ganska tråkig, men frågan har följt med. I dagarna drogs en parallell omedvetet till en annan fråga som funnits i mig ett tag, och jag vill försöka reflektera till dem. Fråga nummer två är “Varför ska vi göra någonting över huvud taget?”

Ganska länge har jag haft en överskottsenergi som skapat engagemang i olika föreningar, rastlöshet, hobbyprojekt och ett allmänt entreprenöriellt skapande. Det vet jag att fler har upplevt, annars hade vi inte varit där vi är i vår civilisation. Flera gånger har jag fått frågor som “Varför gör du saker?” Både i positiv och negativ benämning. Det finns de som tycker att det är kul när det händer saker, och det finns de som blir trötta. Det har jag full förståelse för.

Det jag däremot vill lyfta till ytan är snarare hur vi kan låta bli att göra saker, på precis samma sätt som att det redan finns något snarare än ingenting alls. Alexander Bard lyfte ett för mig viktigt perspektiv kring varför det finns saker. Han tycker inte den frågan är speciellt viktig, men frågar istället varför det finns så mycket utav allting. Det hade inte behövt finnas ett oändligt universum, det hade för oss räckt ganska bra med vårt solsystem.

Varför finns det så mycket av allt? Varför gör folk så mycket och så många olika saker?

Min tes just nu är att det helt enkelt har en högre grad av kvalité att göra mycket. Att göra någonting snarare än ingenting är i längden bättre, tror jag. Det beror såklart på hur lång längden är, och hur vi definierar bättre, men för argumentets skull så låter jag det vara osagt.

Vi är skapta för att upptäcka saker. Vår hjärna är konstruerad så att vi får belöningar när vissa saker händer runt om oss. En av de belöningarna är känslan av att ha klarat av någonting, en anna är att känna sig som en del utav en grupp. Allt det här går i min mening att härleda till evultionsteorin, eftersom att vi som art vill göra det som är bäst för vår överlevnad. Ur ett historiskt perspektiv så måste någon någongång alltså ha gjort någonting och märkt att det kändes bra, eftersom att resten av stammen blev glad över det som gjorts. Den som inte gjorde fick inte samma bekräftelse och i det ögonblicket så skapades en vilja att börja göra saker.

I min värld är det inte svårare än så, att den som gör någonting oftare får uppmärksamhet och bekräftelse än den som inte gör, vilket i sin tur ger en najs känsla. Den som gjorde har dessutom lärt sig massor med saker, både om omvärlden och om sig själv, vilket gör det till en utvecklande resa också.

Oavsett vad det är du gör så kommer du att utvecklas om du gör det. Se till att det du gör är kul, så kommer det garanterat att vara värt tiden du lagt ned. Att göra någonting snarare än inget är alltid värt det i längden.