Tack Ola.

“Jag ska bli tjej när jag blir stor!” Var svaret på frågan “Vad ska du bli när du blir stor?”. Det var liksom det jag skulle bli. Mest för att det verkade sjukt mycket roligare att få ha på sig kjolar, kul frisyrer och få pyssla med typ nagellack. Vid ungefär samma tidpunkt hade jag en idol och förebild som överskuggade alla andra förebilder. Ola Salo.

Ola, om du någonsin läser det här så vill jag bara säga tack för allt. Du är fantastisk.

Jag brukar säga att jag har en inre Kanye, en liten röst inom mig som berättar precis hur bra jag är. Den rösten är bland det bästa jag har, det är mitt självförtroende som pratar till mig. Lite då och då frågar människor hur det självförtroendet kommit till liv. Jag har haft ett gäng olika svar på det, med huvudtemat att det är människor i min närhet som byggt det. Allt från min pappa, mina lärare och mina tränare. Först i det ledet har mamma varit. “Jag har min mamma och min pappa att tacka för det, tror jag.”

För ett par dagar sedan började jag gräva i det svaret, lite för att få reda på vart det faktiskt kommer ifrån. Jag vet ju att mamma alltid trott på mig, men det har inte alltid tagit sig uttryck på samma sätt som från många andra. Pappa har haft sitt sätt, det vill säga alltid kalla allt jag gör helt fantastiskt. Mina lärare har haft sina sätt, bland annat säga att jag inte får skjuta i basketen på skolidrotten för att det blir orättvist. Men relationen med mamma har alltid varit annorlunda. Hon har fan inte höjt allt jag gör till skyarna, utan ganska prompt pekat ut mina felsteg. Inte bara, men bra mycket oftare än många andra.

Och så hittade jag för ett par dagar sedan en av de mest grundläggande grejerna i den där rösten. Det var inte Kanye innan, det var Ola. Vet ni vem som introducerade mig för, och förklarade hela grejen med The Ark för mig? Mamma. Som förklarade vad Ola menar när han sjunger:

“And you’re totally fogged in you head

If you were serious right now

When you said

That “it’s because

They will be bullied in school”

’Cause that means you let the bullies

Set the rules”

Som berättade att det var helt okej att vara precis som man vill, och att det inte behöver betyda mer än att det är så man är. Hela tiden med Ola som ledstjärna. Han kan ju, så varför skulle inte jag kunna?

Mamma, tack för att du finns. Tack för det du gjort för mig. Tack för mitt självförtroende. Du har gjort otroligt mycket mer för det än att prata om just Ola men det känns ganska skönt att kunna peka mot en speciell grej. Och tack för alla gånger du byggt mig utan att jag vetat om det.

Ola, tack för att du är. Även om jag inte har samma önskan om att byta kön längre så är det jäääääävligt skönt att alltid ha din röst i bakhuvudet som säger att det är okej oavsett vad jag väljer att vara.