Sverigedemokrat.

Till dig som är vän med mig, följer mig eller på annat sätt läser det här, och samtidigt sympatiserar med, tänker rösta på eller har röstat på Sverigedemokraterna. Fortsätt jättegärna vara min vän, följare eller läsare.

Jag tror inte att en majoritet av Sverigedemokraternas väljare är rasistiska, inhumana sexister, vilket många av mina kompisar ibland verkar tänka. Jag tror att det finns sådana inom partiet, och att vissa väljare delar de värderingarna. Men långt ifrån alla. Jag tror att en majoritet av SDs väljare är rädda, och har goda intentioner. Jag tror att du som läser det här vill det bästa för den värld du ser, varje dag. För dina barn, för dina kollegor, för dina grannar.

Jag tror att du som röstar på eller sympatiserar med SD är rädd för att dina goda intentioner inte förverkligas genom de andra partierna och vill prova någonting nytt som låter bättre. Det förstår jag. Jag hade kunnat göra samma sak om jag sett världen som du gör den.

Det här är inget försök att omvända dig, till att försöka få dig att rösta på något annat parti. Jag är partipolitiskt obunden, och har ingen sådan agenda. Det är en inbjudan att bli lyssnad på, och att få se världen som jag ser den.

När vi flyttade till Malmö så flyttade vi till Möllevången, mitt i händelsernas centrum. Möllevångsskolan blev mitt andra hem och om min klass har jag flera gånger skojat att det var jag och tre till som instinktivt läste från vänster till höger. Vad jag minns hade nästan alla mina klasskompisar hemspråk minst en gång i veckan efter skoltid. Det pratades alla möjliga språk och fanns ett gäng nationaliteter i vårt lilla rum.

Tidigt fick jag lära mig av min mamma att alla inte har samma förutsättningar i livet. Det blev min sanning, eftersom att det var det jag såg. Flera i klassen bodde i små lägenheter med stora familjer. Några hade föräldrar som jag senare lärt mig har kriminella bakgrunder, vilket ganska väl syntes i kompisarnas beteenden. Att vi inte hade samma förutsättningar blev min sanning och det ledde till att jag känt ett ansvar gentemot människor med andra förutsättningar än mina att hjälpa till. Det är inget som kommit till mig från luften jag andas in, det är ett inlärt beteende som växt till en värdering.

Det jag vill säga är att min världsbild präglas av mina omständigheter. Efter att vi flyttade ifrån Möllan till områden där förhållanden har varit mycket bättre så har jag inte sett den typen av behov som jag såg på Möllan, och tänker alltså inte på den verkligheten utan att medvetet förflytta mig dit.

Jag förstår att du möter på tungt motstånd från många om du säger att SD har vissa poänger, eller att du rentav ska rösta på dem. Oavsett vilka anledningar du har vill jag säga att jag förstår att du haft andra förutsättningar än jag. Jag tror att du vet bäst vilket parti som kommer att ta hand om dina frågor utifrån din världsbild. Det jag vill be dig om är att innan du gör det valet, eller vilket val som helst egentligen, anstränger dig för att titta på världen genom någon annans glasögon, för att se världen som de ser den. Du har säkert redan provat, men då ber jag dig att prova igen.

Jag vill också att du ska veta att om du känner dig rädd, orolig eller fundersam så finns jag här för att lyssna på dig. Jag kommer som sagt inte att försöka omvända dig, jag kommer att försöka förstå dig.