Rasisttanten i mitt huvud.

Jävlar vad många svarta spelare Djurgården har nu. Undrar var deras scouter är placerade.

Så sa hon till mig här om dagen. Rasisttanten i mitt huvud.

Jag vet inte hur du funkar, eller hur du kommunicerar med dig själv. Men så här funkar det i mitt huvud: det finns ett par olika karaktärer i olika åldrar och av olika kön. De får olika mycket plats och talartid beroende på mitt humör, blodsocker, antal timmar sömn, sociala interaktioner och så vidare. På inget sätt, och då menar jag verkligen inget, så håller jag med alla de här karaktärerna. Jag tror att de är ett resultat utav mina samlade erfarenheter.

En av de karaktärer som fått en hel del mer utrymme än jag vill att hon ska få har sedan ett par veckor tillbaka är en liten tant. Hon är typ 80 år gammal, har bott under en sten ett bra tag och är förändringsobenägen. Jag kallar henne rasisttanten. Hon kan häva ur sig saker som “men måste alla invandrare lukta så mycket? De luktar ju inte direkt illa, men mycket!” Hon är rädd för att filma i Rosengård, eftersom att hon läst att folk behandlats illa när de gjort det.

Ibland har vi långa samtal, jag och rasisttanten. Hon tycker inte att vi ska rösta som jag kommer att göra. Hon tycker inte att vi ska gå ut sent på kvällen i andra områden än Västra Hamnen. Hon tycker inte om andra kulturer, utan vill bevara den Svenska. Jag tycker att det är fett att lära mig om andra människor. Jag tycker att det är kul att vara ute på kvällarna, staden är annorlunda då.

Tanten drivs helt och hållet utav rädsla. Hon är rädd för att hennes barnbarn och barn inte ska kunna få ett jobb. Hon är rädd att bli rånad, att inte kunna plocka ut sin pension, att dö ensam och för att det land som hon sett sig som en del utav ska försvinna.

Jag förstår henne. Det känns obehagligt att hon finns där, men hon påminner mig också om saker som känns viktiga i mitt liv. De små saker jag tar för givna i vårt samhälle, typ kösystem eller att ta i hand. Däremot så finns det en väldigt fin fördel med henne. Just de saker som jag och många med mig tar för givna är kanske inte så viktiga för mig. Finns det ett najsigare sätt att vänta på sin tur än i kö så är jag intresserad. Och om någon inte vill ta i hand, oberoende utav orsak, så är inte det så viktigt för mig. Det får stå för honom.

Det jag vill få sagt med den här texten är att många utav oss har fördomar som är rasistiska på ett eller annat sätt. Frågan blir bara hur medvetna vi är om dem, och hur vi förhåller oss efter dem. Hur hanterar du din rasisttant?