Om att hitta sammanhang.

Ganska nyligen så förlorade en nära vän till mig ett val där hon kandiderade till att bli kårordförande på sin skola. Det är en position som hade passat henne otroligt väl och som hon jättegärna ville ha. Men hon fick den inte.

Under kampanjen så hjälpte jag henne en del med att skapa material, dels genom skrivande men också mer strategiskt. Vi hade jättekul, och det var kul att få hjälpa till. Men fler gånger frågade jag mig själv, aldrig henne, om varför uppdraget var så viktigt för henne. Men två dagar efter valet så pratade vi om vad hon skulle göra nu och då dök en tanke upp i henne.

Hon kände inte till några andra sammanhang som hon kunde finna sig i. Hon visste inte vad mer man som ung engagerad skulle kunna göra. Under gymnasietiden så var hon engagerad i elevkåren (det var så vi träffades) alla sina tre år och det naturliga steget på högskolan var studentkåren. Nu har hon gjort allt som går att göra där, utom att sitta i styrelsen.

Jag berättade för henne om hur jag gång på gång mött människor inom den typen av sammanhang som tänker att de kan en massa saker, men som faktiskt inte gör det. Det var likadant för både mig och henne när vi började, och det är fullt naturligt. Men för oss som har varit med om det mesta som går att vara med om i den typen av sammanhang så blir det ofta ganska grundligt arbete när vi vill lyfta saker vidare.

Så jag förklarade för henne att det finns en miljon sammanhang att finnas i. Hittar man inga som känns rätt så går det alltid att skapa nya.

Det jag vill ha sagt är att vi ibland växer ur våra sammanhang. Ibland behöver sammanhangen du finns i peta ut dig för att du ska förstå det. Men det finns alltid nya grejer att göra och nya personer att skapa saker tillsammans med. Det är en påminnelse lika mycket för dig som för mig. ❤