Narrativ.

I varje människa så finns ett set med berättelser. De har lång olika karaktärer, och det är för mig viktigt att försöka dela upp berättelserna och särskilja dem från varandra. Vissa berättelser kommer att skapa individen och ge henne sina egenskaper medan andra kommer att vara utbytbara. Dessa kan sedan delas upp ytterligare, där de definierande berättelserna kan komma utifrån erfarenhet eller utifrån en kulturell bakgrund, ett narrativ.

“Narrativ är en del av kulturen som innehåller såväl symboler som språk och narrativ består av historier, legender, sagor och myter.”

— Lena Lid Andersson

Narrativ är någonting som individer får utav sin omgivning oberoende om man vill det eller inte. Vi får ett flertal narrativ under vår livstid, och vi får dem emellanåt samtidigt. Som barn så får du ett narrativ av familjen som beskriver hur man inom familjen beter sig och är, samtidigt som vi får ett narrativ av vår skola, av vår stad och ofta utav vårt land. Narrativ på de olika nivåerna varierar ibland och överlappar ibland varandra. Vad som är viktigt att komma ihåg är att narrative ofta kan vara svåra att urskilja från de berättelser som kommer utifrån vår erfarenhet, eftersom att de ofta berättas för oss ofta och som sanningar.

För ett tag sedan så träffade jag en pojke som har svårare än många andra att sitta still i längre perioder. Han har fått diagnosen ADHD, och fått det berättat för sig både från sina lärare, föräldrar och läkare. Pojken är alltså väldigt medveten om sina beteenden och om vilka konsekvenser de har på honom och hans omgivning. Samma pojke är otroligt nervös och orolig för att göra fel, förmodligen på grund utav att hans lärare och föräldrar har tillrättavisat honom ett flertal gånger när han gjort just fel. Därför blir han stressad när han ska sitta med en skoluppgift, och frågar konstant om sina svar.

Att pojken inte kan sitta ned i längre stunder är i mina ögon ett narrativ som han fått utav någon annan, i det här fallet föräldrar, läkare och lärare. Det beror på ett samhälleligt narrativ som berättar för oss om hur en samhällsmedborgare ska vara, det vill säga kunna sitta ned. Ett alternativt narrativ skulle kunna vara att pojken behöver röra sig för att tänka ordentligt. Ett annat skulle kunna vara att berättelsen om att göra fel gör honom nervös, vilket i sin tur gör att han vill röra på sig.

Poängen är att våra beteenden inte behöver komma utifrån oss själva eller vår biologi, de kan komma utifrån de narrativ som finns runt om oss. När vi inser det så kommer vi helt plötsligt kunna ta skapandet utav narrativ i våra egna händer och se till att be berättelser vi använder är de som gagnar oss mest. Speciellt i ung ålder, där vi till stor del förlitar oss på de narrativ som våra förebilder sätter för oss.