I veckan så Skrev Mark Zuckerberg ett inlägg på Facebook om att Facebook inte ska handla om att företag ska kunna göra reklam, utan om att vi ska kunna hålla kontakt med våra vänner och familjer. Därav kommer det att ske ett par ändringar på plattformen där vi som användare kommer att se mer av våra vänner på tidslinjen än vad vi kommer att se av sidor, kort sagt.

Ett par personer som jag har pratat med har blivit arga över det här, vissa mer än andra. Ett par personer blir besvikna, ledsna och andra blir superglada. Jag har redan nu sett företag som försöker komma runt det här, framförallt genom att be sina följare att sätta på funktionen ”Se först i flödet” för dem, vilket i princip gör så att alla inlägg sidan eller personen gör hamnar överst på din tidslinje. Det är en lösning.

För ett par veckor sedan så bjöd jag hem ett gäng kompisar. Jag berättade inte jättemycket om min tanke bakom att bjuda hem dem annat än att det fanns en tanke till ett projekt och mat. Tanken för oss var att bygga en plattform för unga att producera innehåll på, på facebook. En sida där vi själva, men även andra unga, skulle kunna pubblicera texter, snygga inforrmativa bilder, vlogavsnitt, videoserier och ha liveständningar. Allt för att bli bättre på att producera saker. I grunden för att jag vill bli bättre på att producera innehåll.

Nu blir det svårt. Det kommer att bli otroligt svårt att få det genomslaget genom en sida på facebook efter ändringarna i algoritmerna.

Så det finns två val. Antingen lägger vi oss ned och dör. Vi lägger ned hela projektet och drömmen om att bli content creators. Eller så förhåller vi oss till förutsättningarna och anpassar oss.

Jag kan säga såhär. Min första tanke var att lägga ned. I min tankevärld fanns det inga alternativ, eftersom att orginalplanen inte kunde gå i lås. Det är så jag, och kanske många med mig, funkar. Dels att följa planen till punkt och pricka, annarts blir det läskigt. Men också att ta den enkla vägen ut. Den med minst motstånd och friktion.

Men om vi provar det här då?

Så bollade jag upp problematiken i gruppen som vi format. Berättade om ändringarna i algoritmerna, men inte om mina tankar på att lägga ned hela projektet. Och fick fantastisk respons. En optimistisk intention och massvis med bra idéer på hur vi skulle kunna göra istället. Om andra plattformer, om koncept och om metoder. ”Men om vi provar det här då?” Kan vara den bästa meningen jag vet.

I flera sammanhang pratar jag om hur vi som individer behöver förhålla oss till verkligheten. Du kan inte klaga på bollen när du spelar badminton och missar ett slag, det var du som stod på fel ställe eller slog på fel sätt. Du kan inte klaga på motståndarens uppställning i en fotbollsmatch, för det är ditt lag som inte kunde försvara sig mot det. Du kan inte skylla ifrån dig om du vill nå framgång. Förhåll dig till verkligheten eller hamna på efterkälken.