Hinder.
Hon sa det ganska direkt ut, vilket inte riktigt förvånade mig. “Du måste släppa din föreningsskit och anpassa dig till de som sitter i rummet. Det är jättekul att du kan språket som myndigheter och så vidare använder, men i det här rummet så kommer det inte att funka. Det borde ligga i ditt intresse att sänka trösklarna så lågt att alla kan vara med.”
I högstadiet så hade jag det för lätt för mig i skolan. Ingenstans utom i matematiken blev jag utmanad, och det fick jag jobba ordentligt för att bli. Då någon gång hittade jag elevrådet, och blev nära vän med han som var ordförande för densamma. Det blev en väg in i föreningsvärlden som fortsatte genom hela gymnasiet.
Inom elevrörelsen som jag hittade så finns det en otrolig stolthet kring att förstå krånglig formalia. Nu vet jag inte hur det är att plugga juridik, men jag kan tänka mig att det är ungefär samma sak. Ett gäng ungar som tävlar i hur många krångliga, gamla ord som betyder så lite som möjligt någon annanstans än under ett års- eller styrelsemöte. Flera gånger har man försökt få fler intresserade av det språk som formalian är, bland annat genom att jobba med en kampanj, #formaliaärsexigt.
Jag hakade på det här gänget med hull och hår. Jag var dessutom duktig, vilket gjorde att jag fick hänga med de coola kidsen. Det var gött att få ett sammanhang serverat för mig där flera andra pratade och tänkte på samma sätt som jag. Precis som det är att komma in i ett gäng på en skola.
Problemet med den kulturen är att formalian bara är sexig för de som kan, vill och orkar. För resten är den ett hinder, vilket kan ha varit intentionen. De som kan har alltid velat hålla de som inte kan utanför. Det är till exempel därför poängräkningen går så konstigt i tennis, för att de som inte kunde hålla reda på poängen inte heller skulle lära sig.
När vi skulle starta en ny förening precis efter gymnasiet så var min mor med i styrelsen, vilket var en jävla tur. Hon pekade ut precis det hindret för mig, och hur onödigt det i många fall är. I min värld så var formalian och det krångliga språket en port in, för många andra var det en stängd dörr.
Det tror jag är viktigt att tänka på i alla sammanhang. För de flesta är det inte viktigt att lära sig all krånglig formalia, det är viktigt att saker funkar och att beslut tas. För de flesta är det inte viktigt att kunna räkna från noll, femton, trettio, fyrtio, det är viktigt att kunna hålla räkningen på vem som leder med hur många bollar. Och så vidare.
Det finns en miljon områden som vi på ytterligare en miljon sätt skulle kunna sänka trösklarna på. Ett annat som jag ganska nyligen kom över är programmeringsplattormen Arduino. Vad de har gjort är att designa användarvänliga kodningsmiljöer tillsammans med lättanvända kit med hårdvara för att sänka tröskeln in till att jobba med datorer. För mig som aldrig kodat eller kopplat ihop saker tidigare tog det mindre än tio minuter att komma igång.
Kom ihåg att det du ser som självklart kan vara ett enormt hinder för någon annan. Det har varit superviktigt för mig, speciellt i föreningsverksamhet. Istället för att skapa en kultur där alla ska lära sig svåra, komplicerade saker så kan vi göra koncept enklare. Det går om vi vill.
