Hej igen Morfar.

Hej igen Morfar. Det var ett tag sedan nu. Hoppas att det är bra med dig.

Jag gick och funderade på att skriva till dig för några veckor sedan. Med tårarna forsande ned för kinderna och händerna för ansiktet. Det var precis efter att vi avlivat Caspar. Det var skitjobbigt att bli av med honom. I den sorgen så var det som att du försvann en gång till, att jag förlorat er båda. Jag kan inte med ord beskriva hur ont det gjorde.

Jag kom också på hur lite vi pratade om den typen av saker. Om döden och om sorg. Det behövdes liksom inte innan du gick bort, inte för min del iallafall. Jag var nog inte riktigt mottaglig heller, precis som när du ville prata om hur medicinen mot din cancer var det som gjorde att du mådde så dåligt. Det gick inte för mig att ta i.

I ett par dagar nu har jag klätt mig i nästan bara dina kläder. Det känns som en typ av skydd mot världen utanför. Som att jag blir lite starkare, lite modigare och lite bättre. Lite mer som du.

Jag såg dig i mamma för några dagar sedan. Hon lät precis som du, grymtade och var hård i sättet att prata på. Jag blev först arg, och sa ingenting. Efter en stund sjönk det in, att allt hon sa kom från en plats av omtanke. Att hon ville hjälpa till, göra saker enklare. Det vet jag att du ville, även om det inte alltid gick fram just när du grymtade sådär. Varför gjorde du det egentligen? Finns det någon anledning?

Jag kommer på mig själv att göra det ibland. Veta bäst och peka med hela handen. Då hör jag dig genom mig. Kommer på mig själv att det var ditt sätt, och att det inte alltid behöver vara mitt. Jag tror att det krävs en del eftertanke för att förstå omtanken i den typen av kommunikation nämligen.

Jag har hunnit vara kär sedan jag skrev till dig sist också. Jättekär. Nu har det nästan slutat, men bara nästan. Hur var du när du var sådär nykär? Det har varit fruktansvärt provocerande för mig att vara det. Inte kunna tänka på någonting annat. Samtidigt som jag inte vågade berätta det. Det var liksom första gången som jag behövde ta någon form av initiativ, och det vågade jag inte. Inte då. Och så träffade hon någon annan.

Just då kanske det hade behövt lite mer av din bryskhet. Lite mer rakhet. Just då hittade jag den inte.

Juste, det går sådär för Pool just nu. De har haft en jättefin säsong, men tappat en del sedan årsskiftet. De och City pendlar mellan förstaplatsen, Chelsea kämpar för att komma med i top 4. Det är ganska tight i år, men Liverpool har som sagt spelat otroligt bra. I vissa fall har till och med jag hejat på dem. Och mycket hellre att de tar förstaplatsen än City.

Morfar, jag saknar dig. Varje dag. Det hade varit fantastiskt att få ha dig i mitt liv just nu. Det finns så mycket som jag hade velat bolla med dig och höra dina klokheter kring. Om än i form av grymtningar.

Kram.