Glädje, harmoni och lycka.

Mitt i konversationen så dök det upp, där hon berättade vad lycka är för henne. Att det inte är detsamma som glädje. Inte heller som harmoni, men ändå ligger det närmare.

Glädje finns såklart i många former. Jag minns att någon någongång förklarade några av de olika formerna som filosoferats fram för längesedan. Det enda som sitter därifrån är den kortvariga glädjen. Den som kan uppstå under en konsert, som sedan slutar. En kortvarig eufori.

En annan sort är den som kommer till oss när vi har en bra dag. En typ av humör som gör att vi känner oss lite lättare. Humör vet vi inte riktigt hur de kommer till oss, men det är ganska gött när de håller i sig lite längre. De där dagarna när vi har lite glädje över att sprida till främlingar vi möter på stan till exempel.

Det som inte rymms inom varken den aningen mer långvariga eller den kortvariga glädjen är mörkret. Det som inte går lika bra, och det där som känns jobbigt. Glädjen är påverkansbar, ganska lättpåverkad. Det krävs förhållandevis lite för att de flesta av os ska sluta känna glädje, iallfall inom de här ramarna.

Harmoni däremot, det klarar av att bli rubbat. Eller det är nog snarare förmågan att klara av att bli rubbad i sin glädje. Att klara av att balansera och alltid komma tillbaka till en mittpunkt. Till harmonin. Precis som de där muggarna som småbarn har. Varje gång som det slås till så kommer det att balanseras tillbaka.

Lyckan tror jag är när harmonin ligger på övervägande glädje över tid. Det tror jag är när vi känner oss lyckliga. Glöm alltså inte bort att känna allt det där andra. Känn sorg, känn ilska, känn oro. Men försök att se till att du känner mer glädje över tid.