Gå med i facket för i helvete.
Jag är fruktansvärt lat när det kommer till saker som inte intresserar mig. Det kan vara allt ifrån att jag inte strider mot tre parkeringsböter jag fått som jag vet är felaktiga till att inte gå med i facket.
Du vet den där snubben som går omkring och skriker ”just do it!”? Det brukar vara jag. Att bara göra saker brukar vara min natur, oftast för att de står uppskrivna på min att göra lista. Så blir det inte alltid.
En sådan grej är att min medlemsansökan hos facket inte blev skickad när min första dag på jobbet kom. Så kan det bli liksom. Mitt råd till dig är att inte låta det bli så!
När jag fick min första heltidsanställning så vart jag svinglad. Först då skickades den där medlemsansökan till Unionen. Jag trodde att jag var säker för det. Att vara med i facket är väl om något den största tryggheten en person kan ha tänkte jag.
Så är det inte. De flesta facken har en period där du inte får fullt stöd i början av ditt medlemsskap. Det är för att vi som medlemmar inte ska kunna utnyttja deras vid behov, och sedan gå ut igen när vi intebehöver deras hjälp. Systemet funkar inte om alla skulle göra så. Vanligtvis så måste du alltså vara medlem i 3 månader innan du kan få all hjälp du behöver.
När jag sedan kom in på min första arbetsdag på min heltidsanställning så sa min arbetsgivare ”Det är ganska trögt i ekonomin just nu. Jag vet inte om jag kommer kunna betala ut din lön den här månaden. Det kommer förmodligen att ordna sig, men vill du hoppa av så förstår jag det.”. Då har jag tackat nej till studieplats och ett annat jobb för att kunna ta den här tjänsten, så mitt svar blev att vi kör på, och jobbar för att det ska hålla. Hyran tänkte jag inte en sekund på.
Det löste sig den månaden, det fanns en faktura glömd någonstans som löste min lön. Hur nästa månad skulle gå ihop pratade vi aldrig om, annat än att det skulle bli tajt. Sedan åkte han på semester i 3 veckor.
Jag drog inte in några pengar i den verksamheten. Jag var ett stödhjul och jobbade bakom kullisserna för att underlätta. Kort sagt så fanns det inte en chans att få ihop pengarna till min lön månad två, men det tänkte jag inte på.
”Det är ganska trögt i ekonomin just nu. Jag vet inte om jag kommer kunna betala ut din lön den här månaden. Det kommer förmodligen att ordna sig, men vill du hoppa av så förstår jag det.”
När han var tillbaka från sin semester så pratade vi om min prestation. Han var missnöjd. Väldigt missnöjd. Det fick jag höra i ett par timmar i streck. Han gav två förslag. Antingen så skulle jag ge 110% (jag jobbade på så bra jag kunde redan innan) den månaden och fortsätta min anställning, eller så gick jag samma dag med halv lön. Jag förklarade att jag inte kunde ge honom mer än jag redan gjorde eftersom att jag hade andra grejer att ta hänsyn till, däribland min familj och min dåvarande flickvän.
”Då känns det ganska självklart vilket som blir valet.” och jag gick den dagen, som att det var mitt val att ge upp en hel lön, semesterersättning och en rad andra förmåner. Den halva lönen räckte inte till mina utgifter för en månad, men jag fick lösa det. Det var på mig eftersom att jag gjort ett val.
Jag berättade inte det här för mamma, bara att min anställning hade avslutats. Hade jag berättat hur det hela hade gått till så hade jag fått rådet att ringa till facket, men det gjorde jag ju inte. När jag sedan berättat för henne om hur det faktiskt låg till så var det för sent att göra någonting. Och jag skulle behöva fixa det själv, eftersom att jag inte varit medlem i facket mer än en och en halv månad vid tillfället.
Lärdomarna från det här är många. Jag skulle också kunna skylla på massvis med saker, som att det är stört att facket väntar 3 månader med att hjälpa en och så vidare. Men det vill jag inte göra. Istället lärde jag mig att det är bra att vara medlem i ett fack, och att alltid höra av mig till dem när det gäller arbete. Så det vill jag förmedla till dig idag. Gå med i facket för i helvete.
