Du är.

Flera gånger på sistone har jag kommit på mig själv att tänka på mitt skrivande som en uppgift. Som att jag skulle göra det för någon annan eller för att jag behöver göra någon annan en tjänst och därmed skriva. Samtidigt så har en indirekt identitet byggts av mig själv som en skribent, någon som skriver. Det finns många fördelar med det, samtidigt som en nackdel har tagit oproportionerligt mycket utav mitt fokus.

I och med tanken om mig själv som en skribent så har det uppstått en hel del regler kring hur jag får skriva och inte. Om vad jag får skriva och inte. Om vad jag borde skriva om, eller inte. Och så vidare.

Det här är nog mer ett brev till mig själv än någon annan för att bryta ned de reglerna.

Caspian,

Du får och ska skriva som du vill. Du är inte det du gör, och du gör inte det du är. Ibland skriver du, ibland inte. Aldrig någonsin blir du en sån som äter bara för att du för en gångs skull får i dig fast föda till lunch. Inte heller blir du lunch bara för att du är en sån som äter.

När du ser saker, eller kommer på ord, så har du en möjlighet att dela med dig utav dem i vilken form du än vill. Du är lika mycket fotograf som skribent, lika mycket en poet som musiker. Inte alls. Du är.

Nästa gång du ser en kvinna som du vill beskriva som ljuset från tusen solar så kan du göra det. Nästa gång du träffar en alkoholiserad man på tåget som du börjar prata med, så kan du skriva om hur hans dag såg ut tills ni träffades. Varje upplevelse som kommer inom din horisont är en möjlighet för dig att skriva om. Eller inte.

Varje gång du kommer på en regel kring hur skrivande ska vara så har du en möjlighet att bryta den. Ska krönikor vara 800 ord långa så kan du bestämma dig för att dagens krönika bara är en mening. Varje gång poesi behöver rimma så kan du skriva ett brev. Varje regel är en möjlighet att tänka om.

Det gäller inte bara skrivande. Varje upplevelse och varje regel som någonsin råkar komma i kontakt med dig är. Precis som du. Du får förhålla dig till dem precis hur du vill, precis som att de kommer förhålla sig till dig precis som de vill.

På precis samma sätt som att vi har ebb och flod så kommer du vissa dagar ha tusen olika saker att skriva om, ibland inga. Ibland har vi jättemycket vatten i dammen, ibland inget. Oavsett vad du tycker om det så kommer månens dragningskraft ha en påverkan på vattnet som livet har en påverkan på din skrivlust. Det är.

Nästa gång du tänker på dig själv som en sån som skriver så har du en möjlighet att välja om du ska skriva eller inte. Men du är inte det du gör, och du gör inte det du är. Du är.