Bollar i luften.

Att ha många bollar i luften är ingenting man tycker om. De som “gillar att ha många bollar i luften” har lärt sig det av en kultur som tycker att många bollar i luften är bra. En kultur som bygger människovärde på prestation och produktivitet.

Anledningen till att jag säger det här är att jag varit i positionen. Tyckt om många bollar i luften. Tyckt om blickarna det gav att berätta om alla bollar. Om mängden. Inte vad jag gör, utan hur många olika saker jag gör.

Skillnaden? Idag bryr jag mig inte om hur många grejer jag gör. Inte heller om att berätta om alla grejerna, om det inte frågas om dem. Jag bryr mig i mycket större utsträckning om vad jag gör, hur det görs och vem jag gör det med. Men ännu viktigare, hur jag mår när det görs.

Där tror jag att slutklämmen ligger. Den som “gillar att ha många bollar i luften” berättar sällan om hur den mår av att ha alla bollar i luften. Än mindre om hur den mår när den inte har alla bollar i luften.

Där hittade jag nyckeln till det den här texten ämnar att förmedla. Jag mår nämligen sämre när jag inte har många bollar i luften, nästan alltid. Så länge jag kan minnas har sommarloven varit en pina. Eller ja, alla lov egentligen. För mig är bollarna nödvändiga, och jag tycker inte alltid om det.

Därför tror jag inte längre på de som “gillar att ha många bollar i luften”. För att antalet inte spelar någon roll. Huruvida du tycker om det spelar inte heller någon större roll. Det handlar om hur du mår när de är i luften, och vad som händer när det inte finns några bollar i luften.