Att inte bli förstådd.

En av de grejer jag är mest rädd för är att inte bli förstådd. Att människor i min närhet inte ska förstå vad jag menar, vad jag säger eller vad det är jag vill förmedla. I många avseenden är det en helt berättigad rädsla, eftersom att behovet av att vara en del av ett sammanhang är stort både i mig, men också i människan som djur.

Samtidigt så är den rädslan helt irrationell, och framförallt onödig. I nästan inga fall kan jag hamna i situationer där jag inte kan göra mig förstådd.

När jag gick i mellanstadiet så åkte jag, min mamma och hennes dåvarande sambo iväg till Brasilien i tre veckor. Sambon hade jobbat på skolor där i ett par månader något år tidigare, vilka vi åkte och hälsade på. I skolorna lärde de sig inte Engelska, och jag hade nog inte heller lärt mig speciellt mycket av språket vid den tidpunkten. I en av skolorna spelade de fotboll, och jag kommer ihåg att de spontant inkluderade mig i spelet. Det var verkligen inte mig emot, men just den typen av spel som de spelade var verkligen inte min största styrka. Jag var ganska rund, inte så teknisk och stod vanligtvis målvakt. När de började trixa och jag fick bollen i luften så sköt jag den ganska snabbt över en mur. Till poängen, utan att vi kunde kommunicera med ord så fattade de min ångest över att ha slarvat iväg bollen, och löste situationen. Tre gånger. Vi skrattade tillsammans sista gången, och sedan slutade de att passa den till mig.

Kommunikation kommer alltid att lösa sig. Någonstans har jag fixerat mig vid språklig kommunikation. Det är skitkul att kunna utbyta tankar, frågor och idéer. Både genom samtal och text. Men det är inte det enda sättet att kommunicera på, vilket är viktigt att komma ihåg.

Den rädslan gagnar mig inte. Vad har du för rädsla som inte gagnar dig?